|
Dob John
Topi, Topza, Stopli... Kärt barn har många namn.
e. Ways to Win
u. Jeanette
ue. Probni
Topi är en varmblodsvalack född 1987. Amerikanskt, franskt och ryskt blod flyter i denna vackra varelse.
Topi har till en ålder av 9 år vandrat den hårda vägen som "vandringspokal" från travtränare till travtränare med blandad framgång, dock mest motgång.
Våra vägar korsades för första gången då han var en 3årig ilsken och svårhanterad hingst i träning vid ett travstall i nejden. På den tiden hette min favoritponny "Bertil", en ridskoletjänare som var snällare än jultomten och inte gjorde en fluga förnär. En grinig knut-specialist gick jag långt och snabbt förbi.
Andra gången, och flera år senare hade jag blivit äldre, modigare och Topsa snällare (läs valack). All min lediga tid tillbringades som syrrans skugga i stallet och Topsa blev snabbt en favorit. Efter ett tag fortsatte han sin karriär i ett annat stall och våra vägar skiljdes igen.
Tredje gången gilt minns jag som igår. Topi skulle starta i Kaustby en kall vinterkväll, lopp 7 om jag inte minns helt fel. Innan värmningen gick vi (jag och syster) ner till stallsområdet för att leta rätt på den ädle springaren som jag inte sett på år. Ahti (hans dåvarande ägare) berättade efteråt att helt plötsligt hade Topi, som stod i påselningsspilta höjt huvudet och bara stirrat. Efter ett tag dök vi upp och han förstod att Topi hade känt igen våra röster, efter alla år.
På den vägen är det.
Under 2 sommarlov gick Topsa i min sommarhage som halv trav- och halv ridhäst, innan A ville ge Topi som stod honom nära, ett värdigt pensionärsliv från travsporten, 9 år gammal.
That's when our story begins...
Denna häst har lärt mig så otroligt mycket. Från att vara en oställbar fartdåre med bara en växel, till den han är idag. Blod svett och tårar med många inslag av glädje kan man förkorta den resan med, vågar inte fråga om hans åsikt. Trots sina svårigheter med galoppen tävlade vi framgångsrikt t.o.m 110 cm samt någon enstaka fälttävlan. Han älskade att tävla och växte 10 cm varje gång man drog fram släpet. Bra om man hann sätta transportskydden på innan han sprang på.
Han har aldrig varit särskilt kelen av sig, "ok, klia mig då, men det gör inget fastän du låter bli", men han har ett hjärta av guld. Vårt snudd på overkliga samspel (uppbyggd under många år) har givit oss otaliga segrar, placeringar och ovärderliga stunder bland stock och sten.
Nu har han kanske den viktigaste uppgiften hittills: ordningspolis i hagen. Redan i unga år hade han benhård pli på sina stallskamrater. A berättade att han kom på honom en dag med att hoppa ut ur sin hage, mellanlanda i mellangården och fortsätta in till kompisen. Klå upp polarn för att sen göra samma resa in till sig igen, i tron om att ingen såg honom.
En stark och klok flockledare som är värd en guldkantad spånbädd!
Än i denna dag gör han mitt liv och hantering av hans hagkompisar så mycket lättare.
Tack kompis!
| 
